Alltid hungriga

Likt två hungriga termiter tuggar vi oss beslutsamt genom stadens kulinariska mångfald. Vi smaskar på, tuggar och stönar nöjt. Hur ska vi kunna lämna all den här underbara mexikanska maten och återigen hänvisas till Santa Marias tex-mex gegga till mat. Vi planerar redan för hur vi illegat skall försöka importera några mexikaner. Vi måste trots alla uppenbara fördelar med att ha en egen armada av mexikanska kockar försöka tänka om. Det vore fullkomligt fatalt att hamna i klammeri med immigrationsverket och stå anklagade för trafficking. Det skulle troligtvis radera våra chanser att käka riktigt god mexikansk mat för all framtid. Det känns därför så avgörande att tugga i oss så mycket godsaker som det bara är rimligt. Rimligheten kan i och försäg diskuteras. Vi har nog för länge sedan passerat gränsen för det passande. Varm korv eller falafel stavas Burrito här borta, det finns varken bamse eller extra-stor bara el Gigante.

Den här helgen har vi njutit helamerikansk diner mat (tuna melt och burgare), ryska bakverk (pierogi, piroshki, blinchiki) och självklart mexikanskt (burrito, tamales och quesadilla). Om inte Mohammed kommer till berget så får berget komma till Mohammed.

Vi konstaterar att vi nästan aldrig har blivit besvikna efter ett restaurangbesök här.  Minsta lilla sylta lever upp till våra förväntningar. San Francisco är helt enkelt en stad man upplever bäst genom sina smaklökar. Vi måste därför vila, ty vi har träningsverk i våra käkar.