Huskatter och husvakter

Det är nog ingen nyhet, men inuti mig bor en galen kattant. Det troligaste slutet för mig är att sluta som lunch för min inavlade hjord av halvvilda katter. Efter år av excentriskt kattsamlande och som samhällets parias kommer jag kollapsa mitt i flocken och så småningom delvis bli uppäten av mina högt älskade husdjur.  Självklart hoppas jag på ett annat slut.  Det vore bra mycket trevligare om finalen gick på Österlen.  Efter åratal av talanglöst drejande landar jag så småningom i en ofärdig lerklump. Jag kan verkligen tänka mig att ägna mina sista år till att trava runt i den pittoreska delen av Skåne.  Självklart uppklädd i Gudrun Sjödén från topp till tå.  Hela konkarongen, inklusive asymmetrisk frisyr med tillhörande gigantiska, nonfigurativa silversmycken.

Jag fyller just nu ett hål av kattsaknad, efter en plågsam separation från min egen kattängel Sylvia. Hon är mer känd som kattslampan. Hon kastar sig villigt på rygg för vem som helst som ger henne lite uppmärksamhet. Jonas och jag har nämligen flyttat ut på landet. Vi är husvakter åt Jonas supersköne professor. Det hela är en ganska enkel historia. Huset städas av en städare och trädgården sköts av en trädgårdsmästare. Själva huset är inte en enkel historia. Vi förväntas gulla med katterna och bada i poolen. (POOLEN) . Livet på en (San Francisco) pinne.