Alltid hungriga

Likt två hungriga termiter tuggar vi oss beslutsamt genom stadens kulinariska mångfald. Vi smaskar på, tuggar och stönar nöjt. Hur ska vi kunna lämna all den här underbara mexikanska maten och återigen hänvisas till Santa Marias tex-mex gegga till mat. Vi planerar redan för hur vi illegat skall försöka importera några mexikaner. Vi måste trots alla uppenbara fördelar med att ha en egen armada av mexikanska kockar försöka tänka om. Det vore fullkomligt fatalt att hamna i klammeri med immigrationsverket och stå anklagade för trafficking. Det skulle troligtvis radera våra chanser att käka riktigt god mexikansk mat för all framtid. Det känns därför så avgörande att tugga i oss så mycket godsaker som det bara är rimligt. Rimligheten kan i och försäg diskuteras. Vi har nog för länge sedan passerat gränsen för det passande. Varm korv eller falafel stavas Burrito här borta, det finns varken bamse eller extra-stor bara el Gigante.

Den här helgen har vi njutit helamerikansk diner mat (tuna melt och burgare), ryska bakverk (pierogi, piroshki, blinchiki) och självklart mexikanskt (burrito, tamales och quesadilla). Om inte Mohammed kommer till berget så får berget komma till Mohammed.

Vi konstaterar att vi nästan aldrig har blivit besvikna efter ett restaurangbesök här.  Minsta lilla sylta lever upp till våra förväntningar. San Francisco är helt enkelt en stad man upplever bäst genom sina smaklökar. Vi måste därför vila, ty vi har träningsverk i våra käkar. 

Huskatter och husvakter

Det är nog ingen nyhet, men inuti mig bor en galen kattant. Det troligaste slutet för mig är att sluta som lunch för min inavlade hjord av halvvilda katter. Efter år av excentriskt kattsamlande och som samhällets parias kommer jag kollapsa mitt i flocken och så småningom delvis bli uppäten av mina högt älskade husdjur.  Självklart hoppas jag på ett annat slut.  Det vore bra mycket trevligare om finalen gick på Österlen.  Efter åratal av talanglöst drejande landar jag så småningom i en ofärdig lerklump. Jag kan verkligen tänka mig att ägna mina sista år till att trava runt i den pittoreska delen av Skåne.  Självklart uppklädd i Gudrun Sjödén från topp till tå.  Hela konkarongen, inklusive asymmetrisk frisyr med tillhörande gigantiska, nonfigurativa silversmycken.

Jag fyller just nu ett hål av kattsaknad, efter en plågsam separation från min egen kattängel Sylvia. Hon är mer känd som kattslampan. Hon kastar sig villigt på rygg för vem som helst som ger henne lite uppmärksamhet. Jonas och jag har nämligen flyttat ut på landet. Vi är husvakter åt Jonas supersköne professor. Det hela är en ganska enkel historia. Huset städas av en städare och trädgården sköts av en trädgårdsmästare. Själva huset är inte en enkel historia. Vi förväntas gulla med katterna och bada i poolen. (POOLEN) . Livet på en (San Francisco) pinne.