Alltid hungriga

Likt två hungriga termiter tuggar vi oss beslutsamt genom stadens kulinariska mångfald. Vi smaskar på, tuggar och stönar nöjt. Hur ska vi kunna lämna all den här underbara mexikanska maten och återigen hänvisas till Santa Marias tex-mex gegga till mat. Vi planerar redan för hur vi illegat skall försöka importera några mexikaner. Vi måste trots alla uppenbara fördelar med att ha en egen armada av mexikanska kockar försöka tänka om. Det vore fullkomligt fatalt att hamna i klammeri med immigrationsverket och stå anklagade för trafficking. Det skulle troligtvis radera våra chanser att käka riktigt god mexikansk mat för all framtid. Det känns därför så avgörande att tugga i oss så mycket godsaker som det bara är rimligt. Rimligheten kan i och försäg diskuteras. Vi har nog för länge sedan passerat gränsen för det passande. Varm korv eller falafel stavas Burrito här borta, det finns varken bamse eller extra-stor bara el Gigante.

Den här helgen har vi njutit helamerikansk diner mat (tuna melt och burgare), ryska bakverk (pierogi, piroshki, blinchiki) och självklart mexikanskt (burrito, tamales och quesadilla). Om inte Mohammed kommer till berget så får berget komma till Mohammed.

Vi konstaterar att vi nästan aldrig har blivit besvikna efter ett restaurangbesök här.  Minsta lilla sylta lever upp till våra förväntningar. San Francisco är helt enkelt en stad man upplever bäst genom sina smaklökar. Vi måste därför vila, ty vi har träningsverk i våra käkar. 

Huskatter och husvakter

Det är nog ingen nyhet, men inuti mig bor en galen kattant. Det troligaste slutet för mig är att sluta som lunch för min inavlade hjord av halvvilda katter. Efter år av excentriskt kattsamlande och som samhällets parias kommer jag kollapsa mitt i flocken och så småningom delvis bli uppäten av mina högt älskade husdjur.  Självklart hoppas jag på ett annat slut.  Det vore bra mycket trevligare om finalen gick på Österlen.  Efter åratal av talanglöst drejande landar jag så småningom i en ofärdig lerklump. Jag kan verkligen tänka mig att ägna mina sista år till att trava runt i den pittoreska delen av Skåne.  Självklart uppklädd i Gudrun Sjödén från topp till tå.  Hela konkarongen, inklusive asymmetrisk frisyr med tillhörande gigantiska, nonfigurativa silversmycken.

Jag fyller just nu ett hål av kattsaknad, efter en plågsam separation från min egen kattängel Sylvia. Hon är mer känd som kattslampan. Hon kastar sig villigt på rygg för vem som helst som ger henne lite uppmärksamhet. Jonas och jag har nämligen flyttat ut på landet. Vi är husvakter åt Jonas supersköne professor. Det hela är en ganska enkel historia. Huset städas av en städare och trädgården sköts av en trädgårdsmästare. Själva huset är inte en enkel historia. Vi förväntas gulla med katterna och bada i poolen. (POOLEN) . Livet på en (San Francisco) pinne.  

Ännu mer pride

Vi tog hysteriskt mycket kort (för att vara oss) under paraden. Här kommer ett axplock av homotok. Håll tillgodo!

Slaska tratt och packa bajs

Nu har det bögats och lebbats så det stänker. Det har dansats och bytts kroppsvätskor, dock försiktigt för att inte dra på sig ett dödligt virus. Samma tonårsgrupper som för en tid sedan viftade övertygande med St. Patrick-flaggor (charms och gröna hattar) har transformerats till regnbågsanhängare och viftar lika glatt med sina bara bröst och/eller dadelklasar. Alla grupper i samhället fanns representerat i Pride-paraden, San Francisco är allas hem och välkomnar alla. Hela staden har varit hobby-gay eller läder-gay eller bara medmänniskor som älskar andra medmänniskor av samma kön, som fortfarande av en outgrundlig andledning inte äger samma grundläggande rättigheter i samhället. Att vara olika här blir lätt konformistisk (alla är lika olika), i den här underbart tillåtande staden. När valmöjligheterna är obegränsade vill man kanske undvika att välja. Man känner sig fri att hoppa från gren till gren och vi gör vårt bästa för att hänga på och testa, från en dykes on bike till jordholkskongasspelare. Equality for all, genast! 

Svart på Vitt

Finns den äldsta nu levande Sverigedemokraten i Kalifornien? Är mannen på bilden en supporter till Sveriges lag i Bridge-VM? Har Thore Skogman återuppstått (eller fick han slut på rim och ville bara lång, långt bort)? Frågorna radar upp sig likt pärlor på ett halsband. Tyvärr står vi helt ensamma utan varken Olle Häger eller Hans Villius att hålla i handen, vi vet inte fortfarande inte vem han är. Midsommar firades i Sveadal en gård som drivs av The Swedish American Patriotic League och den svensk-amerikanska patriotiska föreningen blandade och gav. Naturskönt landskap, Vikingahjälmar, polska korvar och Miss Midsummer tävling. Det hela visade sig vara en ganska oortodox tillställning; kräftor istället för sill, solsken istället för hällregn och kul utan sprit. Trots allt detta skojsiga kändes det ändå tomt vi dagens slut. Känslan av saknad kom krypande likt en objuden gäst. Vi skulle mycket hellre velat fira midsommar med er, underbara vänner och släktingar (inklusive hällregn). Midsommar firas endast i Sverige (punkt).

Köttbordet

San Franciscosorna gillar det här med gatufester. Har man missat att läsa i tidningarna vad som står på är det bara att vädra likt en blodhund. Efter ett par-tre kraftiga inandningar så vet man att gäddorna inte luras i vassen utan ligger marinerade och färdiga på grillbordet. Doft av rå fisk, burrito, Kabonsy, hallibabb och fylla. Japanfest, Vietnamfest, St Patricks Day, Kinafest, Mexicofest, Polskfest och Ryssfest är alla självklarheter i och med att det finns stadsdelar där dessa befolkningsgrupper har starka fästen. Här verkar det alltid finnas ett kreativt skäl till att ställa till partaj. Hundfest, Cykelfest, Bäverfest, Luftgitarrfest, Kondomfest, Pelargonfest, Städastrandenfest, Fools Day är bara en bråkdel av saker som bör firas. Är man snuvig kan man alltid använda gluggarna. Stekborden skapar röksignaler som syns över hela staden. Även om man missar ovan nämnda tecken är det bara att ta en närmare titt på övriga Ciscos. Folk gillar att klä ut sig eller klä av sig. 

Bay to Breakers

Den här söndagen stängdes halva staden av. Tusental hade anmält sig till världens äldsta lopp (anno 1912). Lika många sprang, promenerade, lufsade och cyklade helt utan att bry sig om något så världsligt som ett startnummer. Loppet är bara 12 kilometer och startar i centrala San Francisco. Därefter springs det genom hela staden och man går i mål vid Ocean Beach.  De flesta klär ut sig och regeln är; ju tokigare desto bättre och allra bäst spritt språngande naken. På grund av rätt så ivrigt drickande tenderar loppet att balla ur en smula och vid slutet är det mer karneval än något annat.